Tänk att det finns mirakel trots allt...
Klart vi tvivlade under alla åren vi försökte bli gravida på naturlig väg.
Men nu är vårat mirakel äntligen här.
Förlossningsberättelse...
Den 27:e juli 2010 kl. 14.00 startade den sista etappen mot att bli föräldrar.
Väl inne på Karolinska så började dom med att koppla en CTG-maskin för att läsa av mina värkar och bebisens hjärtljud.
Efter drygt en timme sattes en verkstimulerande gel in och vi fick veta att vi med största sannolikhet skulle få ta minst 2 omgångar med denna gel med 6 tim mellanrum. Någon gång mellan kl. 16-17 började jag känna av de första värkarna, det var inte skönt men med J:s hjälp andades vi igenom dom.
Vid 18-tiden hade styrkan på värkarna ökat markant och de var även tätare så jag bad om smärtstillande. Värkarna var så pass täta att jag inte hann vila emellan men jag var fortfarande bara öppen 1,5 cm och fick då Bricanyl vilket var underbart skönt, värkarna kunde fortsätta att jobba men jag och bebisen fick vila. Vi flyttades till ett förlossningsrum då läkaren inte var helt nöjd med bebisens hjärtljud som var väldigt oregelbundna trots bricanylens inverkan på mig. Barnet verkade stressad så det beslutades att sätta en elektrod på huvudet för att lättare kunna mäta barnets hjärtslag. När detta var gjort så var det lugnt en dryg halvtimme sedan började bricanylens verkan släppa och värkarna blev återigen starka och täta men jag öppnades inte mer för det.
Men tyvärr så fortsatte barnets hjärtljud att vara oregelbundna och läkaren var inte nöjd med resultatet från CTG-maskinen. Hon beslutade då att försöka ta ett blodprov i huvudet på barnet för att kunna mäta syresättningen men då jag inte var öppen tillräckligt mycket så gick det inte. Under tiden har jag andats lustgas och haft väldigt ont så när läkaren berättar att det måste bli snitt så blir jag ledsen och gråter medan J tröstar mig och försäkrar mig om att det kommer att gå bra.
Nu går allting väldigt fort, klockan är runt 20.00 och efter en stund så rullas jag iväg.
Framme på op så ska jag få "spinal" satt i ryggen för att bedövas men den tar inte utan dom måste sticka 3 gånger samt att dom lägger 2 lokalbedövningar detta samtidigt som jag har 2 värkar i minuten. Men när väl spinalen börjat värka så mår jag toppen och kl. 21.04 så gråter vi igen både jag och J men nu av lycka då vi hör vårt barns första skrik.
Lycklig o trött med ett mirakel i famnen
Välkommen till världen
Ella Anna Kristina
Myser med mamma...
Här tar denna blogg om vägen till vårt mirakel slut. Vem vet det kanske dyker upp en ny blogg om Ellas liv framöver men nu ska vi bara lära känna varandra och växa in i våra roller som en liten familj.
Tack till alla er som följt min blogg om vår längtan efter barn.
