Dagen efter...

Igår träffade jag psykologen på företagshälsovården. Hon ingav ett lugn och jag kände direkt förtroende för henne. Vi pratade om allt som rör sig i mitt huvud och vad jag kan försöka förändra. Det var väldigt jobbigt att säga sakerna högt för det blir liksom verkligt då. Mycket av det som är jobbigt kan jag inte påverka själv vilket är väldigt frustrerande. Det som känns svårt och tungt på jobbet däremot kan jag förändra, och jag har redan gjort några förändringar som jag tänkt på länge men aldrig gjort något åt.

Jag har numera rast på riktigt istället för att som tidigare läsa och svara på jobbrelaterade mail. Mina kollegor stöttar och ser till att vi hittar annan tid då jag kan läsa mina mail.

På kvällen hade jag rep med kören och även där kommer jag att avsäga mig mitt ordförandeskap allt för att minimera de moment som stressar och gör att man har dåligt samvete för att man inte hinner.

När jag kom hem hade jag ett långt samtal med min älskade syssling i danmark. Vi upplever samma saker på jobbet. Kan det vara så att vissa karaktärsdrag ligger i generna? Det var skönt att få prata med någon som upplever situationer på liknande sätt. Vi måste öva på att andas och vänta på att dom andra är med i samma vagn som oss... :-)) Det blir bara jobbigare på sikt om vi stressar fram... eller hur A-C...??!!
Idag när jag kom hem hade min älskade köpt nya blommor bl.a. ngr vackra krukrosor. Det piggar upp så här när hösten närmar sig med stormsteg...