Finns det mirakel?: Gallstenar och ett litet äpple

Nu var det länge sen jag var inne och skrev något. Allt rullar på men i helgen så mådde jag riktigt dåligt inte pga graviditeten men av ett förmodat gallstensanfall som förmodligen startade efter att jag och J delat på en pizza, jag som inte ens fick i mig en fjärdedel. Efter en timme så fick jag en hemsk värk strax under höger bröst och den gav sig inte. När jag strax efter midnatt hade så ont att jag varken kunde stå eller ligga så ringde vi till sjukvårdsupplysningen och fick rådet lite pga att jag är gravid att åka in till akuten.
Klart man blir extra orolig när man är gravid vill ju inte att det ska hända "krypet" något. Men jag kände ändå att det inte var någon fara värken satt alldeles för högt upp.

Sagt och gjort vi gjorde oss iordning jag något lugnare än maken som var rejält stressad. Vi kom till Sankt Görans akut kl. 00.50 och blev skickade till kirurgakuten. Där fick jag lämna blodprov, ta blodtryck och pulsen som för övrigt var 52!! Oj sa läkaren du har ju Gunde Svan puls! :-) J kompenserade upp då hans var närmare 150... ;-)

Efter 40 min så nådde illamåendet sitt max och jag fick upp middag m.m. sedan tog det en timme till sen släppte värken. Alla mina värden såg bra ut förutom att de vita blodkropparna var lite höga vilket ännu mer gjorde att dom misstänkte gallstensanfall. Har nu efteråt fått höra om flera gravida som råkat ut för samma sak så det blir till att tänka på vad man äter. Det verkar som om anfallen triggas igång av olika saker för olika människor allt från fet mat till gurka med skal.

Kl. 03.00 åkte vi hemåt igen trötta men glada att vi slapp sitta där hela natten. På söndagen fick jag åka tillbaka in för att ta nya prover och nu hade de vita blodkropparna sjunkit igen och händer det igen så får man då ta beslut om ev medicinering.

Igår tisdag gick jag in i v. 15 och nu börjar krypet närma sig storleken av ett äpple... Har lite spänningar i magen och jag vill ju gärna att det ska börja synas att jag är gravid. Har inte sagt något till föräldrarna på jobbet, kan ju lika gärna vänta ett tag till då jag mest bor i stora fleecetröjor då det är så kallt på jobbet.